Es Raco d'es Teix, Es Coc, Mallorca

Mallorca. Spanien. Först de dåliga nyheterna: Malvasia har stängt. Min favoritrestaurang, alla kategorier, alla platser. Finanskris och andra kriser gjorde att gänget kastade in handduken under sommaren. Just nu säljer man ut den gigantiska fantastiska vinkällaren till 40%, så om du har vägarna förbi kan du göra ditt livs fynd, både bland Bordeaux och spanska viner. Jag laddade en resväska, och tog en bild som minne. Snyft.

De goda nyheterna: Det finns bra ställen kvar. Vid senaste ätningen provade vi Es Raco d'es Teix i Deia, en av fem stjärnkrogar på ön. Väldigt bra, trevlig service och hög nivå på avsmakningsmenyn (googla). Trevlig vinmeny med betoning på lokala viner också. Rekommenderas.

Och så överraskningen: Es Coc i Santanyi. Nya mallorquinska köket är parollen och det innebär samma stuk som Malvasia höll sig med. En kalvkind med potatispuré och foie gras är något av det godaste (och mäktigaste) som jag ätit de senaste åren. Diskret service, trevlig stämning. Bra priser. Kort vinlista. Toppenställe.

Restaurang Il vino d'Enrico Bernardo, Paris

För den som gillar vin, utmaningar och god mat och ska till Paris är det bara att skriva upp Il vino d'Enrico Bernardo i sjunde arrondisementet på att göra-listan. Om namnet är bekant kan det bero på att han vann VM för sommelierer för några år sen. Berömmelsen har Bernardo använt till att öppna två krogar i sitt namn i Paris och Courchevel, och åtminstone i Paris jobbar mästaren själv i matsalen - mycket diskret och lågmält.

Konceptet är lika kul och enkelt som det är ovanligt - du väljer vin först - och du får sedan mat som passar till. (Efter en första kontrollfråga om det är något som ogillas).

Antingen kan du välja bland "husets viner" - ett tiotal viner som finns på flaska och glas. Och få rätter därtill. Eller så väljer du kvällens blindprovningar - fyra eller fem glas med tillhörande maträtter för 100 respektive 120 euro. Eller så kan du förstås gå lös på den enorma vinlistan med tyngdpunkt på klassikerna.

Vårt sällskap valde blindprovningsmenyerna där vinerna ibland serverades i svarta glas för att ytterligare skapa förvirring, som om prestationsångesten behövde påspädning. Maten var fullständigt enastående, det kan vi konstatera direkt, och krogen är väl värd sin stjärna i Guide Michelin. Med tanke på det är priserna väldigt måttliga på blindmenyerna - och det man snålat lite på är vinerna. Det är förhållandevis enkla viner - såsom en vit Gascogne (fast av väldigt hög kvalitet) och Asti spumante till desserten.

Sommeliererna är lika duktiga som de är diplomatiska. Någorlunda korrekta gissningar bemöts med stort gillande - dåliga dito besvaras rutinmässigt med "Det var nära, det var faktiskt en ... ".

Enrico Bernardo berättar att menyerna byts var tredje vecka och att han och de tre kockarna jobbar hårt med att hela tiden hitta bra kombinationer och att rotera vinerna på den 2000 viners starka listan in på de fasta menyerna. Ibland är kombinationerna överraskande och ljuvliga - som en foie gras med en halvsöt Gascogne. Ibland funkar det sämre - som en Rouget (fisk, vad heter den på svenska nu igen?) och ett enkelt rosévin.

På minuslistan står också att köket och sommeliererna ibland jobbar lite otakt.

Men det hindrar inte att krogen är ett absolut måste för en vinälskare på besök i Paris. Toppbetyg. Det finns också lunchmenyer (som brukar vara ett bra sätt att ge sig på stjärnkrogar i Paris utan att ruinera sig fullständigt).

Krogens sajt - klicka här.

Restauranger Paris

Blev nyligen besviken i Paris, på en av mina gamla favoriter: Willis Winebar. Klassisk vinbar och bistro med tyngdpunkt på Rhone och god mat. Maten den här gången var under par, men stämningen, miljön, servicen och vinlistan var lika bra som vanligt. Förhoppningsvis en tillfällig svacka. Ligger på Rue des petits champs, i andra.

Be att få blindprova vin och du får en utmaning som heter duga.

Till maten: 1998 Cote Rotie, Jamet. Enastående Cote-Rotie fullpackad med kryddor, komplexitet och längd.

I samma arrondisement: Vaudeville, vid place de la bourse. Riktigt bra brasserie med ostron, anklever och andra klassiker. Fullt, stimmigt, blandat, trevligt. Riktigt bra mat.

Till maten: 2001 Chateau Batailley, Pauillac (Bordeaux). Mycket bra typisk, grafitig, elegant Pauillac från den snabbmognande årgången 2001.

Slutsats: ta fördrinken på Willis och promenera till Vaudeville.

Restaurang Cloud Nine, Stockholm

Relativt nytt ställe nära Norra Bantorget, Torsgatan 1.

Köket fusionerar franskt med franska koloniala kök och det blir riktigt lyckat. Ankbröst med dumplings på confit av anka, a la Vietnam, var perfekt. Cool miljö och bra service, även om det tog tid att få maten så kompenserades vi med goda ostar som extra dessert. På tal om desserter så har krogen en speciell dessertavdelning med en cool bar och riktigt mysig miljö som för tankarna till någon gammal opiumsalong i fjärran östern. Vad mer? Normaldyra priser. Vinet då, jo helt ok men kort lista.

Det enda som saknas nu är mer folk - så gå dit. Vi lär ses.

Restaurang Malvasia, Palma de Mallorca

Malvasia på en sunkig bakgata i Palma de Mallorca är min favoritkrog. Alla kategorier. Överallt.

Krogen är av bistrostil med en blandning av lokalt och spanskt cuisine. Och det mesta är enastående gott, även om portionerna kan vara lite väl rustika. Men detta är ingen finkrog med korslagda haricots verts.

Senast var vi ett gäng som bl a åt deras calamares i bläck (inte friterade). Det låter sig inte beskrivas men ett betyg är väl att jag var på god väg att ta samma sak som dessert men blev påmind om deras glass gjord på lokal ost. Låter sjukt. Men sjukt gott.

Åter till förrätterna: färsk halstrad anklever ihoprörd med ägg, potatis och lök. Sinnessjukt gott.

Bland varmrätterna är tonfisken en av höjdarna men ny på menyn var en enkel oxfilé gjord på oxar från tjurfäktningshärkomst, hårt stekt i max 5 sekunder. Vanvettigt bra. 

Men det är ändå inte för den goda maten man kommer till Malvasia. Det är vinet.

Krogen har tusentals och åter tusentals viner och dubblerar som vinbutik. Priset för att ta en flaska till maten är bara 20% högre än i butiken (svenska krögare, ni läser rätt, tjugo procent).

Vinlistan, eller ska vi säga katalogen, sträcker sig över några tusen spanska viner, via saker som Penfolds RWT, Johannisberg Riesling, italienare, amerikaner, you name it, till en av de mest sanslösa kollektioner av Bordeaux-viner som existerar utanför Bordeaux och Paris. Och det är inte för att de har rader av Pétrus, Lafite och Haut-Brion. Det är för att de har mängder av mellanklasslott från de allra bästa årgångarna. Till bra priser. Eller vad sägs om en magnum 1995 Domaine de Chevalier för dryga tusenlappen svenska kronor. 

Malvasia är värd en resa i sig. Från vart som helst på jordklotet.

Tyvärr vet man inte hur länge pärlan finns kvar. Den karismatiske krögaren Juan Olives i Mercadal gick bort förra sommaren, krogen sköts nu av sommelieren Patrick Paulen men ägarfamiljen är på gång att sälja. Be till Bacchus att konceptet inte ändras.

Sa jag förresten att de har en grym samling champagne, till bra priser?

Tack för kommentaren Vince, adressen är Calle Joan Bauzá 43.

Restaurang Thörnströms, Göteborg

Göteborg är begåvat med väldigt många bra krogar jämfört med sin storlek och framför allt är priserna extremt mycket lägre än i Stockholm på motsvarande nivåer. Grattis göteborgare!

Varje år kring jul brukar utflyttade och kvarvarande göteborgskamrater träffas på en bättre krog. Förra året Kock & vin (bra men mycket överraskande att dom fick en stjärna). I år: Thörnströms som toppar Göteborgs-postens lista över stans bästa restauranger.

Håkan Thörnström har kört sin krog bra, konsekvent och länge och uppmärksammades i Filter för sin kamp för en stjärna. Den hamnade alltså i stället nere i Vasastan hos Björn Persson, också där lång och trogen tjänst.

Thörnströms har en riktigt fin meny och en bra vinlista med några riktiga pärlor, eller vad sägs om Haut-Brion 1990 och en hel rad champagner från toppåret 1996. 

Vi tog hela avsmakningsmenyn (1095 kr) och vinmenyn (775) plus Pol Roger 1996 och en Bordeaux: Léoville-Barton 1995.

Servisen är mycket bra, kunnig och generös - när vi grymtade lite över en vit bourgogne som var lite väl trist fick vi genast ett nytt vin. Miljön är av typen finkrog, men eftersom detta är Göteborg blir det ändå inte stelt.

Maten då. Jo, ja. Den är bra, riktigt bra. Men på en meny med tio rätter (se deras hemsida,  http://www.thornstromskok.com/) är det egentligen bara vakteln med svartrot, anklever och mandelpotatis som tar sig uppå stjärn-nivån. Fast hälften av gubbarna var lika begeistrade över grissidan med jordärtskocka och rostad lök. Intrycket liknar rätt mycket Kock & Vin - bra på alla sätt, men inte i nivå med de bästa restaurangerna i Stockholm. Har krögarna i Göteborg fastnat lite i gamla hjulspår? En önskan inför nästa jul: Överraska oss. Och tipsa gärna om de bästa restaurangerna i Göteborg!

God jul!

Restaurang Sturehof

Sturehof vid Stureplan i Stockholm är värt en medalj för kombinationen av svensk husman och fransk bistro - och för blandningen av publik, för miljön - och för maten.

Svenske mästaren i surkålstillverkning, tillika gode vännen Mikael von Herget (jag är alltså partisk i denna text) är sous-chef sedan en tid tillbaka och hantverket är sjukt bra. Den stekta sejryggen med jordärtkockspuré, kalvsky och pata negra är så bra att klockorna stannar. Den röda bourgognen till får samtliga att tala i tungor. Det hela är himmelskt. Vinerna får egna inslag i denna blogg - håll utkik. 

Lydmar, Restaurangen, Leijontornets bar

Den här bloggen heter BraVin.se och kommer nästan helt att handla om bra viner (och usla).

Men när man dricker vin händer det att man hamnar på lokal. Och blir törstig. Några krogbesök senaste veckan visar hur olika det kan vara.

Lydmar, Stockholm.

Fingertoppskänsla när det gäller miljö, meny, det mesta. Fullt med folk. Men vinlistan... och personalens vinkunnande... deprimerande.

Listan är nästan enbart nya viner. Förståeligt för en ny krog men nog kunde någon säljare lurat på krogen åtminstone något vin med mognadstoner. Inte aktuellt här.

Och sedan - priserna. Okej att det är löjligt dyrt att äta medelmåttig mat i Stockholm. Men vinpriserna i Sverige är inget annat än kriminella. Och det är inte statens fel. Påslagen på viner är så höga att man får skämmas å krögarnas vägar. Okej att man kan slå på 2, 3, 4 gånger inköpspriset. Men jag misstänker att en del viner på Lydmars lista har påslag på uppemot 10 gånger. 1000 procent! Och det kan förstöra en hel kväll.

Och det kan tyvärr också godhjärtad men okunnig personal också göra.

Restaurangen.

Melkers Restaurangen är motsatsen. Enastående mat. Fantastiska viner, valda med omsorg. Bra priser. Och personalen lika kunnig som ödmjuk. En upplevelse.

Leijontornets bar.

Leijontornet satsar på sin andra stjärna. Medan lyxarbetet pågår i den vackra källaren kan man njuta billigt i baren i entréplanet. Lysande mat. Mycket bra personal. Och en kort men vacker vinlista med bra viner på glas. Till ok priser.

I den turistiska krogöken som är Gamla stan blir man rörd av att komma till Leijontornet. 

Tack!