Restaurang Il vino d'Enrico Bernardo, Paris

För den som gillar vin, utmaningar och god mat och ska till Paris är det bara att skriva upp Il vino d'Enrico Bernardo i sjunde arrondisementet på att göra-listan. Om namnet är bekant kan det bero på att han vann VM för sommelierer för några år sen. Berömmelsen har Bernardo använt till att öppna två krogar i sitt namn i Paris och Courchevel, och åtminstone i Paris jobbar mästaren själv i matsalen - mycket diskret och lågmält.

Konceptet är lika kul och enkelt som det är ovanligt - du väljer vin först - och du får sedan mat som passar till. (Efter en första kontrollfråga om det är något som ogillas).

Antingen kan du välja bland "husets viner" - ett tiotal viner som finns på flaska och glas. Och få rätter därtill. Eller så väljer du kvällens blindprovningar - fyra eller fem glas med tillhörande maträtter för 100 respektive 120 euro. Eller så kan du förstås gå lös på den enorma vinlistan med tyngdpunkt på klassikerna.

Vårt sällskap valde blindprovningsmenyerna där vinerna ibland serverades i svarta glas för att ytterligare skapa förvirring, som om prestationsångesten behövde påspädning. Maten var fullständigt enastående, det kan vi konstatera direkt, och krogen är väl värd sin stjärna i Guide Michelin. Med tanke på det är priserna väldigt måttliga på blindmenyerna - och det man snålat lite på är vinerna. Det är förhållandevis enkla viner - såsom en vit Gascogne (fast av väldigt hög kvalitet) och Asti spumante till desserten.

Sommeliererna är lika duktiga som de är diplomatiska. Någorlunda korrekta gissningar bemöts med stort gillande - dåliga dito besvaras rutinmässigt med "Det var nära, det var faktiskt en ... ".

Enrico Bernardo berättar att menyerna byts var tredje vecka och att han och de tre kockarna jobbar hårt med att hela tiden hitta bra kombinationer och att rotera vinerna på den 2000 viners starka listan in på de fasta menyerna. Ibland är kombinationerna överraskande och ljuvliga - som en foie gras med en halvsöt Gascogne. Ibland funkar det sämre - som en Rouget (fisk, vad heter den på svenska nu igen?) och ett enkelt rosévin.

På minuslistan står också att köket och sommeliererna ibland jobbar lite otakt.

Men det hindrar inte att krogen är ett absolut måste för en vinälskare på besök i Paris. Toppbetyg. Det finns också lunchmenyer (som brukar vara ett bra sätt att ge sig på stjärnkrogar i Paris utan att ruinera sig fullständigt).

Krogens sajt - klicka här.

2006 Chateau Dauzac

2006 är den årgång av Bordeaux som jag förmodligen provat mest och åtminstone längst, relativt sett, eftersom jag tuggade mig igenom de flesta av primörprovningarna på plats, i april 2007.

Efter att ha råkat ut för 2006 Dauzac (Margaux) i en blindprovning häromdagen (tack Anders B) blev jag fundersam hur det står till med 2006-orna egentligen - inte minst som de börjar rasa in på monopolet.

2006 Dauzac var nu extremt rostad och fatig i både doft och smak, men färgen visade en oroväckande ljus och genomskinlig kant - och det återspeglades i smaken. Efter den första fatchocken försvann frukten snabbt och jag undrade om det möjligen var en Bordeauxblandning från nåt kallt ställe, typ Tyskland. Visade sig alltså vara Bordeaux original. Inte så trevligt vin tyvärr, idag, och jag tror inte det blir så mycket bättre heller. Betyg svag trea.

Men innan vi provat mer av 2006-orna tror jag inte man ska döma ut dem. Så här löd nämligen mina noteringar av Dauzacen just från vårkanten 2007:

Mycket toastad med mörka fat, fin men grymma tanniner och tufft slut, betyg 3,5.

Det var alltså inget av toppvinerna då heller.

Återkommer i ämnet 2006 Bordeaux vid senare tillfälle, när lite fler provats.