Fransk frihet och svensk statskontroll

Kontraster:

Skriver detta på besök i Frankrikes största stad, efter att ha släntrat förbi en caviste nere på Rue des archives i Le Marais. Eftersom han tidigare haft lite bortglömda bourgogner från 80-talet som visat sig vara både bra och överkomliga så blev det lite handling idag med, chambolle-musigny och gevrey-chambertin från 80-talet (Bosetti). Ser friska ut. Ska bli kul att se hur dom är.

I fredags tvingades jag in på systembolaget på Jaegerdorffsplatsen i Göteborg, kvart i sex på en fredag, det behövdes öl till kvällens grillning. Tre (tre!) kassor var öppna och köerna ringlade sig långa. Vid sidan om stod en bastant vakt och höll koll. Påminner mig om gamla fina Tjeckoslovakien (långt före delningen alltså) där det var rätt svårt att handla, men det fanns ändå gott om anställda som stod bredvid. Fast om jag minns rätt kunde man ändå köpa sin starköl kall i Tjeckoslovakien. Det går som bekant inte i Sverige, detta land med världens, enligt propagandan, bästa sortiment.

Östeuropeerna rev muren. Svenskarna vill ha den kvar.

1998 Penfolds Bin 707 och Meerlust Pinot Noir

Gode vännen Augustsson dukade upp ett par fina godsaker till grillen i fredags, båda från årgång 1998.

Bin 707 är Penfolds prestige-cabernet sauvignon och vanligtvis ett riktigt säkert kort. Faktum är att jag föredrar Bin 707-an före värstingvinet Penfolds Grange. Runt tio år brukar vara en bra ålder, och den här flaskan var inte för gammal på något sätt. Men den saknade nyanserna och komplexiteten som brukar följa med superkraften. Rak, fet, fyllig svartvinbärspower. Men alltför rak. Betyg 4.

Meerlust Pinot Noir från 1998 visar ungefär samma ålderstecken som en röd Bourgogne från, tja, 1940-talet. Sydafrikanska viner är bra för pengarna, men hittills har jag inte provat någon som klarar lagring så värst länge. Några tips?

Den lilla frukt som överlevt 11 år visade att det nog var ett bra vin en gång i tiden, men bäst före-tiden gick väl ut för fem år sen.

2000 La Gaffeliere

Chateau La Gaffeliere är premier grand cru classé i Saint Emilion (Bordeaux) men inte direkt ett av de mest kända slotten, trots ett extremt bra läge på sluttningen ner från byn. Okändheten är bra för oss som gillar att köpa världsklassviner till relativt överkomliga priser. År 2000 köpte jag på plats, hmm, tror det var år 2005 för typ 35 euro och nu fyra år senare är det redan en av årets höjdpunkter. Parfym av fat, ceder, skogsbär och kryddor. Intensiv, balanserad smak med kraft och längd. Under kvällen och dagen efter ökade vinet hela tiden i komplexitet - stort vin. Betyg 5.

Air France regerar

När till och med Ryanair-biljetter kostar 2000 spänn enkel resa och man ändå måste betala för mackorna är det underbart att flyga med Air France. En normal måltid, om än kall, ingår i ekonomiklass. Och dessutom: riktigt vin!

Nyligen har man växlat över från årgång 2006 till 2007 av Graves (Bordeaux)-vinet Chateau Le Bonnat. 07-an är väl fortfarande lite väl ung men har alla saker på rätt ställe, kaffetoner och cabernetstruktur. Och det är ett riktigt vin. På ett flygplan!